Vad händer i din hjärna när du är nyfiken

Nyfikenhet är inte bara en känsla, utan också en medfödd mänsklig förmåga som skapar flertalet positiva tillstånd i hjärnan. När vi blir nyfikna på något nytt och spännande får vi ett dopaminpåslag som gör att vi blir extra skärpta. Blandat med noradrenalin bidrar det till att förhöja vår uppmärksamhet och vårt fokus på sökande efter information.

"Vår nyfikenhet är kopplad till behovet av information. Dopamin triggar också pannloben, vilket innebär att vi blir kognitivt påkopplade och kan ta in, registrera, sortera och processa information på ett bättre sätt när vi är nyfikna. Hormonpåslaget gör att vi kan använda fler delar av hjärnan, ta nya perspektiv och bli mer nyanserade i vårt tänkande", förklarar Eva Hamboldt.

Ur ett evolutionsperspektiv har vår nyfikenhet hjälpt oss att överleva när vi behövt hitta ny föda och nya boplatser. Nyfikenhet kickar även i gång vår motivationskraft och gör oss framåtlutade och får oss att vilja förstå och ta reda på saker.

"Man skulle kunna säga att hormonpåslaget gör oss till barn på nytt, vi känner oss lekfulla och har lätt att lära", säger Eva Hamboldt.

Tack vare att våra dopaminbanor ligger tätt länkade till banor som hanterar vår motorik i kroppen, försätts vi även i ett motoriskt actionläge när vi är nyfikna, och blir mer handlingskraftiga och engagerade. Det gör också att vi lättare känner empati och medkänsla. Flertalet studier visar att nyfikenhet stärker vår sociala förmåga och fungerar som ett socialt klister.

"Vi får lättare att knyta an till någon annan om vi är genuint nyfikna på hur han eller hon ser på världen och vad som är viktigt, och vilka känslor som uppstår hos personen i en viss situation", säger Eva Hamboldt.

När man är nyfiken får man också lättare att läsa av andra människor och deras verbala och icke verbala signaler. 

"Vi får lättare att skatta hur andra upplever interaktionen med oss, blir bättre på att processa subtila kommunikationssignaler. Det gör det lättare för oss att slappna av i relationer med andra människor. På så sätt är nyfikenhet en drivkraft för relationsbyggande.

Det är lättare att öppna sig för en nyfiken person, och ställa frågor tillbaka. Det skapar ett givande och tagande och en intimitet, anser Eva Hamboldt.

Men då måste vi själva ha valt nyfikenhet som en inställning, annars kan vi istället bli osäkra eller misstänksamt nyfikna. Då är det lätt att gå i försvarsställning och ställa frågor utifrån viljan att undvika obehag. Vi vill se om personen har en dold agenda. Detta leder i stället till ett överslag av stresshormon som adrenalin, kortisol och noradrenalin.

"Det fina är att när vi är nyfikna på andra, så upplever de också oss som mer intressanta och blir nyfikna på oss tillbaka. Som chef kan det vara bra att kultivera nyfikenhet och bli nyfiken på din personal, då kommer de uppleva dig som en mer engagerad ledare", tipsar Eva Hamboldt.

Enligt Eva Hamboldt behöver vi aktivt öva upp vår förmåga att välja nyfikenhet, för vår hjärna är känslig för potentiella hot och väljer automatiskt att fokusera på problem och negativa aspekter.

"Vi behöver träna på att i olika situationer och relationer aktivt välja glädje och nyfikenhet."

"Hot och fara triggar kraftfulla processer i hjärnans system, men om vi har en stark nyfikenhetsmuskel blir den en motvikt. Vi kan bli nyfikna på varför det hände och hur det kändes. Vi kan söka upp och utforska vad som skedde i relationen och blir därmed inte lika hotade av det som hänt."

När du stannar upp och tänker ”varför är det så här?” minskar också ditt stresspåslag, eftersom stresshormon som kortisol och adrenalin bromsas. Istället stimuleras dina må-bra-hormoner. Men vi måste jobba på att hålla vår nyfikenhet vid liv